Socialtjänstelagen

Här finns information om socialtjänstelagen

Steg 1

Det är socialtjänstlagen som styr det mesta av socialtjänstens arbete. Socialtjänsten i varje enskild kommun är enligt socialtjänstlagen ytterst ansvariga för att barn växer upp under trygga förhållanden. Att utreda och bedöma barns behov är ett svårt uppdrag som är helt beroende av de professionellas utbildning, kompetens och empatiska förmåga. Eftersom att varje barn är unikt behöver utredningen och också eventuella åtgärder anpassas efter just det barnets behov. Det här gör att man ökar förutsättningarna för det aktuella barnet att få en individanpassad lösning på sin situation men risken är samtidigt att utredning, åtgärder och också bemötandet kan skilja sig åt från handläggare till handläggare och från kommun till kommun.

Vill du veta mer?

Steg 2

Socialtjänstlagen
Det är socialtjänstlagen som styr det mesta av socialtjänstens arbete. Det är socialtjänsten i varje enskild kommun som enligt socialtjänstlagen är ytterst ansvariga för att barn växer upp under trygga förhållanden. När det gäller barn som far illa är socialtjänsten ålagda att samarbeta med skolan, hälso- och sjukvården och polisen för att barnet ska kunna ges största möjliga förutsättningar för en trygg uppväxt. Alla människor i kommunen rekommenderas att lämna in en orosanmälan till socialtjänsten om man misstänker att ett barn far illa, men vissa professioner som arbetar med barn och unga är dessutom skyldiga att anmäla till socialtjänsten vid misstanke om att ett barn far illa. Socialtjänsten har i dessa fall en skyldighet att utreda barnets situation. Denna utredning ska så långt det är möjligt ske i samarbete med barnets vårdnadshavare. Undantaget från den principen kan exempelvis vara om man misstänker att barnet riskerar att drabbas av hot eller våld från sin vårdnadshavare om han eller hon får reda på att en utredning öppnats. Ett annat undantag kan också vara vid misstanke om brott mot barnet och att polisen behöver utreda ärendet innan vårdnadshavaren ges en möjlighet att styra barnets berättelse. Utredningens syfte är att komma fram till om barnet eller dess vårdnadshavare behöver stöd i sin livssituation. När det gäller beslut kring stöd, vård eller omhändertagande av ett barn ska det som är bäst för barnet alltid vara vägledande. Det innebär att barnets bästa alltid ska komma i första hand. Barnet har själv rätt att komma till tals i den mån han eller hon har möjlighet. Även om mycket talar för att redan små barn kan föra sin egen talan tas allt mer hänsyn till barnets egen vilja allteftersom barnet blir äldre. I de fall där barnet på grund av låg ålder eller av andra skäl inte kan eller vill framföra sin vilja har socialtjänsten ett stort ansvar i att vara tolkningsföreträdare för barnet. Att utreda och bedöma barns behov är ett svårt uppdrag som är helt beroende av de professionellas utbildning, kompetens och empatiska förmåga. Till sin hjälp har ofta socialtjänsthandläggare handledning från särskilt utbildad personal och också tät kontakt med sina överordnande samt fortbildning. Eftersom att varje barn är unikt behöver utredningen och också eventuella åtgärder anpassas efter just det barnets behov. Det här gör att man ökar förutsättningarna för det aktuella barnet att få en individanpassad lösning på sin situation men risken är samtidigt att utredning, åtgärder och också bemötandet kan skilja sig åt från handläggare till handläggare och från kommun till kommun. Målet är alltid att, så långt det är möjligt, få med sig både barnet och vårdnadshavaren i utredningen och eventuella åtgärder. I de fall barnet och/eller familjen behöver stöd eller någon annan form av åtgärd ska detta i möjligaste mån samordnas med andra instanser. Det kan exempelvis vara stöd och åtgärder från hälso- och sjukvården eller från skolan (SOSFS 2014:6).

Vill du veta mer?

Steg 3

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/socialtjanstlag-2001453_sfs-2001-453>