FAQ – Frågor & Svar

Den ekonomiska ersättningen varierar från fall till fall och beror på omfattning och svårighetsgrad på uppdraget.

Som familjehem/jourhem/kontaktfamilj är man uppdragstagare åt socialnämnden och inte anställd av socialnämnden. Du/ni får alltid en ekonomisk ersättning eller ett arvode då du/ni tar emot ett familjehemsplacerat barn men hur stor den ersättningen blir beror på uppdragets omfattning och barnets ålder. Hur stor den ekonomiska ersättningen blir varierar därför från fall till fall. Det är också så att varje kommun i stort sett själva bestämmer hur pass stor den ekonomiska ersättningen ska vara till kommunens familjehem. Av den anledningen varierar också den ekonomiska ersättningen från kommun till kommun. Den ekonomiska ersättning man får ska alltså stå i proportion till uppdragets svårighetsgrad och barnets ålder. Den ekonomiska ersättningen eller arvodet du får är pensions- och sjukpenninggrundande vilket också innebär att det är en beskattningsbar ersättning som ska tas upp i din deklaration. Däremot ger det dig inte rätten till A-kassa, semesterersättning eller semesterlön. Som familjehem har du/ni också rätt till en omkostnadsdel. Omkostnadsdelen ska svara upp mot barnets behov exempelvis mat, fickpengar, kläder, fritidsaktiviteter och andra saker ett barn behöver utifrån sin ålder. När barnet fyller 13 år höjs omkostnadsdelen. Den ekonomiska ersättningen du/ni får som familjehem är pensions- och sjukpenninggrundande men det är däremot inte omkostnadsdelen. Däremot får du göra avdrag för omkostnadsdelen i din deklaration.

Ersättningar vid familjehemsvård av barn och unga enligt SOL. LVU och LSS.
Ersättningarna räknas upp årsvis med ca 2% och består av 2 delar, omkostnadsersättning och arvodesersättning.

Omkostnadsersättning
Individuell bedömning görs utifrån vilka kostnader som kan komma i uppdraget.
Omkostnadsersättningen är till för att täcka de merkostnader som familjehemmet får när det tar emot barnet i sin familj. Ersättningen utgörs dels av en åldersfördelad schablon, som kallas grundkostnad, dels av tilläggskostnader som beräknas individuellt.
4 336 – 6 898 kr/månad

Arvodesersättning
Beräkning av rekommenderad arvodesersättning för år 2020.
Arvodet utgörs dels av en åldersfördelad schablon, som kallas grundarvode, dels av ett eventuellt förhöjt arvode som beräknas individuellt utifrån vilken arbetsinsats uppdraget kräver.
6 357 – 14 264 kr/månad.

Läs mer på: SKR

Vilka krav finns det?
Kortfattat kan man säga att man behöver vara en trygg vuxen med stabila ekonomiska förutsättningar.

Man kanske tror att man måste vara ”perfekt” för att bli familjehem. Att man ska vara en superfamilj. Men så är det inte. Det räcker att ni är vanliga, hyggliga människor som vill väl. Det finns alltså inga krav om att vara en ”perfekt” familj. Det som behövs är inkännande, stabila, trygga, vuxna som bedömts som lämpliga att ta hand om en person som är i stort behov av stöd, kärlek och omsorg. Socialtjänsten tittar också på att din/er ekonomi är stabil, att ni har ett tryggt socialt nätverk omkring er och att ni alla i familjen är överens om att bli familjehem. Du kan bo på landet eller mitt i stan. du kan bo i hus eller i lägenhet. Du kan vara gift, sammanboende, i registrerat partnerskap eller ensamstående. Du kan ha egna barn eller inte. Du kan ha vuxna barn eller hemmaboende barn. Varje barn som placeras i ett familjehem har sina egna unika behov, därför behövs olika typer av familjehem för att matcha varje enskilt barns unika behov. Man brukar tycka att det är viktigt att det placerade barnet får ett eget rum, att ni som familj är överens om att ta emot ett placerat barn, att du kan ta ledigt från ditt arbete, att du har lätt för att samarbeta, att du har erfarenhet av barn och att du har en önskan om att få hjälpa en utsatt familj. Att ta emot ett barn, eller en ungdom eller en förälder med barn i er familj är ett stort och ansvarsfullt uppdrag som man noga måste besinna. Det kräver en stor insats och ett stort engagemang. De allra flesta som placeras i ett familjehem har ett tungt bagage att bära. Det gör att det behöver vara högt i tak i din familj, att ni ställer upp för varandra och att hemmet är en trygg oas. Det är också viktigt att eventuella egna biologiska barn får det de behöver och har rätt till av er som föräldrar. Så att vara familjehem innebär att orka och räcka till för många fler. Du/ni behöver också förhålla er till den placerades biologiska föräldrar, till barnets skola och andra kontakter barnet har och till socialtjänsten. För att orka och klara allt detta behöver man vara stabil och trygg och ha lätt för att samarbeta. Och inte minst behöver man vara omvårdande och empatisk.

Finns det någon åldersgräns?
Nej det finns ingen formell åldersgräns. Det viktiga är att du är en klok och trygg vuxen som bedöms som lämpligt att ta hand om någon som är i behov av extra stöd. Oavsett din ålder genomgår du, precis som alla andra, en omfattande familjehemsutredning av erfarna socialarbetare innan du godkänns som familjehem.

Hur blir man familjehem?
Börja med att kontakta socialtjänsten i din hemkommun.

Funderar du på att bli familjehem? Då är det vissa saker du noga bör tänka igenom innan du slutgiltigt bestämmer dig. Att öppna sitt hem för en annan familj och deras barn är en viktig uppgift som kräver tid, tålamod och engagemang. Det är viktigt att ni i familjen är överens om att bli familjehem. Det är viktigt att noga fundera över om man har den tid och det utrymme som krävs för att ta hand om en annan person som har stora behov. Även den personens biologiska familj, alla hans eller hennes kontakter såsom skola och socialtjänsten behöver du/ni räcka till för. Om man beslutat sig och vill bli familjehem kontaktar man socialtjänsten i sin hemkommun där erfarna socialarbetare startar upp en familjehemsutredning för att utröna lämpligheten hos just din familj. Det finns inga krav om att vara en ”perfekt” familj. Det som behövs är inkännande, stabila, trygga, vuxna som bedömts som lämpliga att ta hand om en person som är i stort behov av stöd, kärlek och omsorg. Man brukar tycka att det är viktigt att det placerade barnet får ett eget rum, att ni som familj är överens om att ta emot ett placerat barn, att du kan ta ledigt från ditt arbete, att du har lätt för att samarbeta, att du har erfarenhet av barn och att du har en önskan om att få hjälpa en utsatt familj. Socialtjänsten startar upp en inledande utredning för att se att ni inte förekommer i bland annat belastningsregistret. Därefter vidtar en omfattande utredning ledd av erfarna socialsekreterare. Det finns olika metoder som denna utredning görs enligt och varje kommun har sin egen metod. Men syftet är alltid att utröna huruvida du och din familj bedöms lämpliga att klara av det som krävs och förväntas av er i egenskap av familjehem.

Hur går en utredning till?
En familjehemsutredning är omfattande och görs av erfarna socialarbetare. Syftet med utredningen är att på djupet utreda huruvida du/ni är lämpliga som familjehem.

Det första som ska ske är att ni i familjen gemensamt ska besluta e för att ni vill bli familjehem. Det är viktigt att alla familjemedlemmar ställer sig positiva till detta. Därefter kontaktar ni socialtjänsten i er hemkommun och de gör en första kontroll av er. Bland annat inhämtas utdrag ur belastningsregistret och kronofogdemyndigheten på samtliga familjemedlemmar. Efter att denna inledande utredning godkänts startar en omfattande utredning upp. En familjehemsutredning är alltså väldigt omfattande och görs av erfarna socialarbetare. Syftet med utredningen är att på djupet utreda huruvida du/ni är lämpliga som familjehem. Det är något som gagnar både den som ska placeras och er som blivande familjehem. Det är bättre att få reda på att man kanske inte skulle klara av ett uppdrag innan uppdraget påbörjas än att få reda på det när barnet redan bor hos er. I utredningen ingår bland annat djupgående intervjuer, referensinhämtning och utdrag ur polisens misstanke- och belastningsregister. I vissa fall inhämtas också uppgifter från försäkringskassa och kronofogdemyndigheten. Alla kommuner har sina egna utredningsmetoder men de vanligaste är:

PRIDE, som innebär att man samtidigt som man utreds får utbildning. Inom PRIDE metodiken används en så kallad livsbok där du som utreds får fylla i uppgifter om dig och din livshistoria. Tillsammans med socialarbetaren går du igenom del för del i just din livsbok.

Kälvesten, som innebär att du genomgår en längre djupintervju som socialarbetaren sedan tolkar tillsammans med en erfaren psykolog. I denna tolkning kartläggs dina starka respektive svaga sidor.

Ett hem att växa i, som är både en utredning och en utbildning som tagits fram av socialstyrelsen. Metoden innebär att du får fylla i ett formulär med 59 frågor som ska ge svar på huruvida just du är lämplig som familjehem.

Exempel på frågor som ingår i en utredning kan vara om din/er bakgrund, huruvida ni är överens om att bli familjehem, boendesituation, arbetssituation, socialt nätverk och syn på barnuppfostran. Det kan ta olika lång tid innan du får reda på om du/ni blivit godkända som familjehem. Orsaken kan handla om allt mellan arbetsbelastning för den aktuella socialarbetaren till att det för tillfället inte finns några barn som ska placeras. Just matchningen familjehem-barn är av största vikt för en lyckad placering.

Vad händer när ni har blivit godkända som familjehem?
Då matchas ett barn som behöver placeras med det aktuella familjehemmet.

Det som händer först är att ni i familjen bestämt er för att försöka bli familjehem. Då kontaktar ni socialtjänsten i er hemkommun. Socialtjänsten gör en första övergripande utredning som bland annat innebär att man kollar upp alla familjemedlemmar i belastningsregistret. Om ni bedöms som lämpliga att utredas som familjehem startar den omfattande utredningen upp efter den första övergripande utredningen blivit godkänd. Det finns två bakgrunder till att man startar upp en familjehemsutredning. Antingen blir man utredd och godkänd som familjehem där det redan finns ett specifikt barn i åtanke exempelvis vid anhörigplaceringar. Då kanske barnet faktiskt redan bor i familjehemmet. I dessa fall övergår då familjehemmet från att vara ett jourhem till att bli ett familjehem vilket i praktiken innebär bland annat justeringar av den ekonomiska kompensationen. I andra fall utreds man och blir godkänd som familjehem utan att ett specifikt barn finns i åtanke och då sker en matchning av barn mot familjehem och därefter placeras barnet i familjehemmet. Denna placering kan antingen ske lugnt och stilla under en kortare tidsperiod exempelvis i de fall barnet redan är placerat i ett jourhem eller helt abrupt. Det som händer efter att man blivit godkänt som familjehem är alltså att ett barn placeras i familjen. Exakt när det sker kan variera. Finns ett aktuellt barn redan sker direkt men finns inget aktuellt barn kan det dröja en tid. Under tiden får ni fortsätta er mentala och praktiska förberedelse för att ta emot ett barn i ert hem.

Hur länge kommer barnet att bo hos oss?
Förhoppningen är att barnet ska bo kvar i familjehemmet fram tills barnets eller föräldrarnas problematik är lösta. När det kan ske varierar naturligtvis från fall till fall.

Ett barn kan placeras i ett familjehem av olika orsaker. Det kan handla om problematik hos föräldrarna som gör att de inte kan svara upp mot barnets behov, exempelvis ett aktivt missbruk eller en psykisk sjukdom. Det kan också handla om problematik hos barnet som gör att föräldrarna inte kan tillgodose barnets behov eller att barnet behöver byta miljö. Det kanske finns missbruksproblematik hos barnet som gör att föräldrarna inte klarar av att hantera barnets behov och att barnet behöver komma bort från den miljö han eller hon vistas i. I vissa fall saknas föräldrar helt genom dödsfall eller genom att föräldrarna bor i ett annat land. Det finns alltså en mängd olika orsaker till att ett barn placeras i ett familjehem. Generellt sett kan man säga att målet med en familjehemsplacering alltid är att barnet så småningom ska kunna återplaceras i sin ursprungsfamilj. När detta kan ske beror antingen på föräldrarnas förmåga att svara upp mot barnets behov eller att barnets problematik förändrats. När det sker, eller om det alls sker, vet man oftast inte på förhand. Men det finns naturligtvis situationer där en återplacering aldrig blir möjlig, exempelvis i de fall de biologiska föräldrarna är avlidna. I dessa fall är målet alltid att barnet ska kunna växa upp i familjehemmet. Det som är viktigt är att göra den tid barnet är placerat i familjehemmet så bra som möjligt. För det krävs ett stort engagemang och att man som familjehemsförälder vågar investera känslor i barnet. För oavsett hur pass lång tid barnet kommer bo kvar i familjehemmet så är det bäst för alla parter om den tiden blir så bra som möjligt. Kanske placeringen endast vara några månader eller kanske placeringen varar fram till att barnet flyttar hemifrån. Som familjehem kommer ni ha täta möten med socialtjänsten som innebär att ni hela tiden får löpande information om hur situationen ser ut för barnets möjligheter att återvända till det biologiska hemmet. Fram tills att det kan ske är naturligtvis förhoppningen och önskan att barnet ska fortsätta kunna bo i ert hem

Har vi rätt att få adoptera barnet?
Det är oerhört ovanligt men i yttersta undantagsfall kan detta förekomma.

När det gäller barn som far illa på något sätt arbetar socialtjänsten i Sverige med hela familjen och målet är nästan utan undantag att kunna återplacera barnet i det biologiska hemmet så småningom. I Storbritannien till exempel arbetar socialtjänsten annorlunda. Här är det vanligare att helt enkelt låta familjehemmen adoptera barn som farit illa i de biologiska hemmen. Att ta emot ett barn som familjehem innebär naturligtvis att investera mycket kärlek och känslor i ett barn som kanske inte kommer stanna i familjen mer än under en kort tid. Man kan se på situationen som en framtida risk för att förlora någon man har lärt sig att älska. Men det du/ni ger barnet i form av känslor, kärlek, engagemang och omsorg är ovärderligt och innebär kanske en skillnad på liv och död för barnet på längre sikt. Det går inte nog att framhålla hur viktig och ovärderlig er insats som familjehem är. Men det är alltså starka känslor vi har att göra med vilket kan leda till en önskan om att få adoptera barnet så att man kan känna sig säker på att få behålla barnet. Nu är ju livet beskaffat så att vi vet ingenting om framtiden. Vi vet inte ens om vi får behålla våra egna biologiska barn över tid. Det går inte att försäkra sig mot framtida förluster på något sätt. Tyvärr. Men visst kan önskan om att få adoptera ett familjehemsplacerat barn finnas där ändå. Ibland kanske det är till det bästa för alla parter att få adoptera barnet. Man kanske vet redan från början att det här barnet kommer att växa upp i familjehemmet, en återplacering i det biologiska hemmet är inte möjligt. I de fallen kan en adoption innebära trygghet både för barnet och för familjehemmet. När det gäller allt som har med barn att göra så tittar man alltid på barnets perspektiv, vad som är bäst för barnet. Man tar inte hänsyn till familjehemsföräldrarnas känslor i de här fallen utan det är barnets bästa som är vägledande. Trots det kan ett familjehemsplacerat barn inte adopteras utan de biologiska föräldrarnas medgivande, under förutsättning att föräldrarna står som vårdnadshavare. Om föräldrarna godkänner att barnet adopteras och rätten godkänner familjehemmet som adoptivföräldrar finns däremot inget juridiskt hinder för att en adoption genomförs. Om föräldrarna däremot inte står som vårdnadshavare innebär det att de inte kan motsätta sig en adoption men i praktiken vill rätten ändå ha med sig föräldrarna i ett sådant stort beslut. Sammanfattningsvis kan man säga att det är mycket ovanligt att familjehemsplacerade barn blir adopterade av familjehemsföräldrarna men det förekommer. Känner du att en adoption kan vara ett alternativ i ert fall så prata med socialsekreteraren ni har kontakt med och också med familjerätten.

Läs mer.
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/foraldrabalk-1949381_sfs-1949-381

Kan jag arbeta på ett annat jobb samtidigt som vi har en placering?
Det varierar från fall till fall och beror på barnets individuella behov.

Ja i vissa fall kan du det. Allt beror på det individuella barnets behov. Vissa barn har behov av mer stöd antingen på grund av egen problematik eller på grund av sina tidigare upplevelser och erfarenheter. I de fallen kan du inte arbeta vid sidan av en familjehemsplacering. Men kanske du och din partner kan dela på ansvaret för barnet och arbeta vid sidan av omlott med varandra så att säga. I början av en placering är det antagligen viktigt att du finns där hela tiden för barnet men allt eftersom tiden går är tanken att ni ska leva precis som en ”vanlig” familj. I ”vanliga” familjer brukar båda föräldrarna arbeta och därför är det naturligtvis helt i sin ordning att även ni gör det i er familj, under förutsättning att barnets behov tillåter detta. Det är socialtjänsten som avgör när och i vilken omfattning det går bra att familjehemsföräldrarna arbetar vid sidan av uppdraget som familjehem. Det finns vissa typer av familjehem, bland annat så kallade kobitiva familjehem, där man tar emot framförallt ungdomar med beteendeproblematik, i dessa familjehem är det viktigt att en vuxen ägnar sig helt åt det placerade barnet och alltså inte har ett annat arbete vid sidan om. Om det är viktigt för dig att arbeta vid sidan av uppdraget som familjehem är det något du bör ta upp så snart som möjligt med socialtjänsten så att de kan ta med detta i beräkningen när ett barn ska matchas mot vad ni kan erbjuda vid en placering. Rent generellt kan man säga att den ekonomiska ersättningen för att vara familjehem är relativt låg vilket oftast innebär att man behöver arbeta vid sidan om ett familjehemsuppdrag för att kunna försörja sig och sin familj.

Kan man få vårdnaden över barnet?
Efter en längre tids placering i ett och samma familjehem kan man överväga en vårdnadsöverflyttning om tanken är att barnet ska fortsätta vara placerat i samma familjehem framöver.

När ett barn varit placerat i samma familjehem under tre år ska socialnämnden enligt lagen överväga att flytta över vårdnaden om barnet till familjehemmet, så kallad vårdnadsöverflyttning. Målet med en familjehemsplacering är generellt sett alltid att barnet ska återförenas med sin ursprungsfamilj men i vissa fall är detta inte möjligt. Det är då man kan överväga en vårdnadsöverflyttning till familjehemmet. En vårdnadsöverflyttning innebär att familjehemmet blir juridiska vårdnadshavare för barnet vilket innebär att barnet kan leva i trygg förvissning om vart han eller hon hör hemma. I de fall man fortfarande tror att det finns möjlighet för barnet att flytta tillbaka till sin ursprungsfamilj inom en relativt snar framtid sker ingen vårdnadsöverflyttnad.

Läs mer.
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/foraldrabalk-1949381_sfs-1949-381

Integrationsfamilj
I en integrationsfamilj placeras barn och unga som kommer från andra länder.

Till Sverige kommer många barn under 18 år som är på flykt från andra länder. I de fall dessa barn kommer utan vuxna anförvanter är det vistelsekommunens ansvar att tillse att de ges en trygg plats att bo på i väntan på besked om eventuellt uppehållstillstånd. Antingen placeras dessa barn på institution med andra i samma situation eller i familjehem. Det som skiljer dessa placeringar från andra är att de här barnen inte pratar svenska och kanske inte ens engelska. De har också ofta traumatiska upplevelser med sig i bagaget både av separationer och kanske också krigsupplevelser. Det här gör att det är fördelaktigt om man kan placera dem i särskilda familjehem där de vuxna både pratar barnets språk och har egen erfarenhet av vad det innebär att flytta till ett annat land. De familjer som besitter denna speciella kompetens eller erfarenhet kallas integrationsfamiljer. Det som skiljer integrationsfamiljer från andra familjehem är alltså att de har ofta egna upplevelser av flykt eller migration och att de pratar andra språk än svenska och engelska. Syftet med att placera dessa barn i en integrationsfamilj är både att kunna ge optimalt stöd och att integrera barnet i det svenska samhället. I övrigt ska livet i en integrationsfamilj se ut på precis samma sätt som i andra familjehem det innebär att familjehemmet ska se till att barnets grundläggande behov tillgodoses, att barnet går i skolan och att barnet har tillgång till fritidsaktiviteter.

För att bli godkänd som integrationsfamilj krävs samma livssituation och egenskaper som för andra typer av familjehem, det vill säga olika typer av familjekonstellationer och boenden behövs. Eftersom att varje enskilt barn som ska placeras har en unik situation och unika behov behöver det finnas många olika typer av integrationsfamiljer för att kunna matcha det unika barnet mot ”rätt” integrationsfamilj. Vad som är viktigt när man utser integrationsfamiljer är att man är en trygg och stabil person med fungerande ekonomi och socialt nätverk. Integrationsfamiljen behöver också, förutom svenska, kunna tala samma språk som den placerade och helst ha egna erfarenheter av migration. Den ekonomiska ersättning som betalas ut till integrationsfamiljer ser ut på samma sätt som den ekonomiska ersättning som betalas ut till andra typer av familjehem. Eftersom att den ekonomiska ersättningen varierar mellan olika kommuner är det svårt att säga en exakt summa som betalas ut till familjehemmen. Det man kan säga är att den ekonomiska ersättningen skiljer sig åt mellan svårighetsgrad på uppdraget och ålder på den placerade. Den ekonomiska ersättningen är alltid skattepliktig och därmed också pensionsgrundande, medan omkostnadsdelen inte är varken skattepliktig eller pensionsgrundande. Generellt sett kan man säga att omkostnadsdelen stiger i takt med att barnet blir äldre.

Läs mer.
http://omsorgsinstitutet.se/integrationsfamiljerfamiljehem/

Vad menar man när man säger att ett barn far illa?
Barn som lever i utsatta miljöer riskerar att fara illa.

Barn som lever i utsatta miljöer riskerar att fara illa. Men vad menar man egentligen med utsatta miljöer och vad menar man egentligen när man säger att ett barn far illa? Är det en enstaka händelse med en trött, stressad och utarbetad mamma eller pappa som skriker åt ett övertrött barn i affären? Eller är det ett barn som får dricka saft i nappflaskan natt efter natt? Eller är det ett barn vars föräldrar själva mår så dåligt att det varken finns plats, tid eller ork över för ett barns alla behov? Framförallt menar man barn som inte blir sedda när man säger att ett barn lever i en utsatt miljö och riskerar att fara illa. Barn som står alldeles ensamma i svåra situationer. Livet kan stundtals innebära stora utmaningar för oss alla och vi kanske tillfälligt tappar fotfästet och våra barn tvingas kanske tillfälligt att stå tillbaka med sina behov. Men så länge vi ser barnet, pratar med barnet, hjälper och stöttar barnet och på olika sätt visar barnet att han eller hon inte är ensam, att vi som föräldrar är med och har ansvaret, då kan barnet antagligen klara sig igenom ganska svåra situationer och vistas i ganska utsatta miljöer, såsom föräldrarnas skilsmässa eller en nära anhörigs död, utan att per definition fara illa. Men det är när vi inte ser barnet i vår egen förtvivlan som det är fara å färde. När barnet lämnas ensam i svåra och utsatta situationer utan hjälp och stöd från någon vuxen. Det kan också vara då föräldrarnas beteende är så skadligt för både barnet, och kanske också för föräldern själv, att den miljö föräldern erbjuder barnet är direkt hotande för barnets liv och framtida utveckling. Det kan handla om föräldrar som missbrukar eller föräldrar som är så svårt psykiskt sjuka att de inte längre kan se ens till sina egna behov och absolut inte till ett barns behov. Då måste samhället träda in och skydda barnet och erbjuda barnet ett annat ställe där barnet kan få trygghet, kärlek och omsorg på, ett familjehem.

Hur vanligt är det att barn far illa?
Det vet man inte idag.

Man vet inte hur vanligt det är med barn som lever i utsatta miljöer och hur vanligt det är att barn faktiskt far illa därför att mörkertalet är stort. Känner vi att vi inte kan svara upp mot våra barns behov så skäms vi, det är inget vi torgför i första taget. Istället försöker vi hålla fasaden uppe och vi sluter oss kanske allt mer inom oss själva och inom hemmets fyra väggar, rädda för att andra ska se vår oförmåga. Men vi vet att omkring 17 procent av alla barn i Sverige växer upp med minst en förälder som missbrukar (Socialstyrelsen 2017). Vi vet också att omkring 20 procent av alla barn i Sverige växer upp i familjer med ständigt återkommande konflikter mellan de vuxna och vi vet att omkring 10 procent av den vuxna befolkningen någon gång i livet mår så dåligt att han eller hon ser sig tvungen att söka professionell psykiatrisk hjälp (Hallberg 2018). Det är samhället, socialtjänsten i varje enskild kommun, som har det yttersta ansvaret för barn som lever i utsatta miljöer och för barn som far illa.

Hallberg U. (2018) Psykisk ohälsa hos unga människor. Liber, Stockholm.

Socialstyrelsen (2017) Barn och unga i socialtjänsten. http://www.socialstyrelsen.se/barnochfamilj/barnochungaisocialtjansten

Vad är definitionen av ”barn som far illa”?
Det finns ingen enhetlig definition av begreppet.

Det saknas en gemensam och enhetlig definition för vad som faktiskt ska betraktas som att ett barn far illa. Olika personer, olika professioner, olika regioner, olika kulturer och olika tidsepoker kan och definierar också begreppet på olika sätt (Lundén 2004). Det här leder till att de professionella, som har anmälningsplikt i de fall man misstänker att ett barn far illa, inte alltid anmäler detta till socialtjänsten trots den tvingande lagstiftningen (Lagerberg 1998). Det antas alltså bero på att man tolkar begreppet olika och därmed gör olika bedömningar för vad som är så pass allvarliga brister i barnets miljö att man anmäler detta till socialtjänsten (Lundèn m. fl. 200). I lagstiftningen har man valt att lyfta fram två viktiga nyckelaspekter när det gäller vad som ska anses vara uppfyllt för att ett barn ska anses fara illa; den första handlar om när fara föreligger för barnets hälsa och normala utveckling och den andra handlar om brister i hemmet eller hos föräldrarna (1979/80:1). Med utgångspunkt i lagstiftningen och med hänsyn tagen till att det saknas en gemensam och enhetlig definition av begreppet fokuserar vissa personer på barnet som sådant, det vill säga huruvida barnet uppvisar tecken på att fara illa, genom brister i hälsan eller i den normala utvecklingen (Hagelin m.fl. 2000) medan andra personer fokuserar på brister i hemmet och/eller hos föräldrarna (Socialstyrelsen 2004). Det finns alltså ett behov av en gemensam och enhetlig begreppsdefinition för att minimera risken att missa att identifiera de barn som far illa. En gemensam och enhetlig begreppsdefinition behövs också för forskare, lagstiftare och andra som i sitt yrke arbetar med barn och deras familjer. Men åsikterna går isär om huruvida man ska fokusera på en definition som fokuserar på yttre riskfaktorer såsom brister i hemmet och/eller hos föräldrarna eller om man ska fokusera på redan uppkomna skador i barnets hälsa och/eller utveckling. Man diskuterar också om man ska använda en vidare definition av begreppet som innebär att man tittar både på barnets utveckling, på hemmiljön och på faktorer utanför familjen, såsom mobbning i skolan (Lagerberg & Sundelin 2003). Den snävare definitionen skulle, enligt dess förespråkare, vara enklare att tillämpa framförallt i juridiska sammanhang. Förslag finns på att man bör fokusera på barnets lidande här och nu eller på ett eventuellt framtida lidande på grund av de svårigheter som råder just nu när man definierar begreppet barn som far illa (Lagerberg & Sundelin 2003). Detta medan andra forskare menar att barnet inte behöver utsättas för lidande här och nu eller riskera att utsättas för framtida lidande för att anses fara illa, istället räcker det med att det är fara för barnets hälsa och utveckling (Killèn 1991).

Hagelin E., Magnusson M. & Sundelin C. (2000) Barnhälsovård. Liber, Stockholm.

Killèn K. (1991) Svikna barn. Om bristande omsorg och vårt ansvar för de utsatta barnen. Kommuneforlaget, Oslo.

Lagerberg D. (1998) Barn som far illa – ett dilemma för barnhälsovården? Akademiska barnsjukhuset, Uppsala läns landsting.

Lagerberg D. & Sundelin C. (2003) Risk och prognos i socialt arbete med barn. Centrum för utvärdering av socialt arbete, Gothia förlag, Göteborg.

Lundén K., Broberg A. & Borres M. (2000) Hur tolkar BVC-sjuksköterskor och barnomsorgspersonal anmälningsskyldigheten enligt paragraf 71 socialtjänstlagen? Rapport nummer 2, Psykologiska Institutionen, Göteborgs Universitet.

Lundén K. (2004) Att identifiera omsorgssvikt hos förskolebarn. Avhandling, Psykologiska Institutionen, Göteborg Universitet.

Socialstyrelsen (2004) Strategi för samverkan i frågor som rör barn som far illa eller barn riskerar att fara illa. https://www.polisen.se/Global/www%20och%20Intrapolis/Rapporter-
utredningar/01%20Polisen%20nationellt/Brott%20i%20nara%20relationer/
Strategi_for_samverkan_kring_barn_som_far_illa_07.pdf

Ökar eller minskar andelen barn som lever i utsatta miljöer och som riskerar att fara illa?
Andelen ökar hela tiden.

Trots att vi i Sverige lever i ett så kallat välfärdssamhälle ökar andelen barn som lever i utsatta miljöer och som därför riskerar eller det facto far illa (Brodin 2009). Vi ser idag omkring oss att barn får det allt bättre vad gäller materiella tillgångar (UNICEF 2003), exempelvis har de flesta barn tillgång till datorer och mobiltelefoner samtidigt som allt fler barn och unga mår psykiskt dåligt (Hallberg 2018). Hur kan det vara så och vem bär ansvaret för det kan man fråga sig. Man kan säga att barn i huvudsak vistas på två arenor; i skolan och i hemmet. Det gör att dessa två arenor och alla som ingår där har ett enormt ansvar för barns välbefinnande. Barn utvecklas i samspel med sin omgivning och här har främst föräldrarna en stor och viktig roll att spela. Om föräldrarna av olika anledningar inte kan svara upp mot de krav ett föräldraskap ställer kan man hävda att barnet lever i en utsatt miljö. Orsaken till att föräldrarna inte kan svara upp mot de krav ett föräldraskap ställer kan ligga inom föräldern själv exempelvis psykisk ohälsa eller missbruk, orsaken kan också ligga utanför föräldern exempelvis fattigdom eller bostadslöshet. Förälderns problem kan ha funnits redan innan barnet föddes eller så kan förälderns problem ha tillstött efteråt. Den andra arenan barn vistas på är i skolan. Även lärare har därför en enormt viktig roll att spela i barns liv. Som lärare är man kanske den som ser mest av barnet dess vakna tid och man ses, i bästa fall, som en trygg och pålitlig person av barnet. I skolan har lärarna därför en stor uppgift i att uppmärksamma, stötta och vägleda alla elever samtidigt som vi vet att skolan de senaste decennierna varit utsatt för stora neddragningar. Allt fler arbetsuppgifter ligger på allt färre utbildade lärare. Vi vet också att mobbningen bland elever ökat lavinartat både i skolan och på internet via sociala medier vilket ytterligare ökar riskerna för att skolan ska bli en utsatt miljö för sina elever (Hallberg 2016).

Brodin J. (2009) Barn i utsatta miljöer och livssituationer. Socialmedicinsk Tidskrift 2, 185-191.

Hallberg (2016) Mobbning i skolan. Varför och vad gör vi? Studentlitteratur, Lund.

Hallberg (2018) Psykisk ohälsa hos unga människor. Liber, Stockholm.

UNICEF (2003) Innocenti report card no 5: A league table of child maltreatment deaths in rich nations. UNICEF innconeti research centre, Florence.

Hur går det för de barn som växer upp i familjehem?
Det varierar.

Hur det går för familjehemsplacerade barn och unga varierar. Variationen kan enkelt beskrivas som skillnaderna mellan stabilitet/instabilitet, relationer i familjehemmet och med de biologiska föräldrarna, hälsa och välmående hos alla inblandade parter och anpassning/skolgång. Variationen kan också beskrivas i termer av hur länge familjehemsplaceringen varat, eventuella omplaceringar och ålder på barnet då han eller hon placerades. När man studerar hur barn och unga som varit placerade i familjehem själva upplevde sin uppväxt kan man konstatera att de barn och unga som fått stabila, konsekventa, trygga och kärleksfulla ramar i familjehemmet och också haft möjlighet att själva påverka och styra dessa ramar är de barn som mått bäst och som klarat sig bäst. Genom att vistas i en stabil, konsekvent, trygg och kärleksfull miljö får barnet en chans att knyta an till familjehemmet och därmed också kunna fokusera på sin egen utveckling. De barn som löper störst risk att fara illa av familjehemsplaceringen är äldre barn som placeras under en längre tidsperiod (Dregan & Gulliford 2012). De barn som placeras i familjehem, oavsett hur lång tid placeringen varar, rycks upp från sina rötter. Av den anledningen har skolan och ett stöttande nätverk från före familjehemsplaceringen avgörande betydelse för hur dessa barn och unga acklimatiserar sig till familjehemsplaceringen (Hedin, Höjer & Brunnberg 2010).

DreganA. & Gulliford M.C. (2012) Foster care, residential care and public care placement patterns are associated with adult life trajectories. Population based cohort study. Social Psychiatry and Psychiatric Epidemiology 47, 1517-1526.

Hedin L., Höjer I. & Brunnberg E. (2010) why one goes to school: What school means to young people entering fostercare. Socialvetenskaplig Tidsskrift 16, 43-51.

Förstärkt familjehem
Ett förstärkt familjehem tar emot svårare och mer omfattande uppdrag.

De barn eller ungdomar som placeras i ett förstärkt familjehem har stora och uttalade behov och behöver extra uppmärksamhet, omsorg eller insatser av olika slag. Förstärkta familjehem får därför tillgång till stöd från socialtjänsten med exempelvis handledning eller avlastning. Att ta emot en placering som förstärkt familjehem är ofta svårt och krävande vilket innebär att ersättningsnivåerna är något högre än för andra familjehemstyper.

Jourhem
Ett jourhem tar emot akuta placeringar under en begränsad tidsperiod.

Ett jourhem tar emot barn och ungdomar som placeras akut och tillfälligt. Antingen kan placeringen vara tillfällig för att barnet så småningom bedöms kunna flytta tillbaka till sina biologiska föräldrar eller så kan placeringen vara tillfällig i väntan på en permanent familjehemsplacering. Oavsett vilket pågår en utredning av socialtjänsten om barnets behov under tiden barnet är jourhemsplacerat. Ett jourhem har rätt till stöd från socialtjänsten exempelvis via handledning och den ersättning som betalas ut är ofta något högre än för andra typer av familjehem.

Det finns tre typer av jourhem; kontrakterat jourhem, förstärkt jourhem och ”löshäst”.
I det kontrakterade jourhemmet står man löpande till förfogan för jourhemsplaceringar och man är skyldig att ta emot de placeringar som anvisas en. Som kontrakterat jourhem får man därför ersättning även om man tillfälligtvis saknar placeringar.
I det förstärkta jourhemmet placeras svårare fall och mer krävande barn och ungdomar. Därför har förstärkta jourhem, i likhet med förstärkta familjehem, rätt till stöd dygnet runt i form av exempelvis handledning och avlastning. Den ersättning som utgår är ofta något högre än för andra typer av jourhem.
Som ”löshäst” har man rätt att tacka ja eller nej till de placeringar som erbjuds. Det innebär också att ersättning endast utgår när man har en placering.

Kobitivt familjehem
Ett kobitivt familjehem har speciell utbildning i kognitiv- och beteendeträning i syfte att hjälpa ungdomar till konstruktiva beteendemönster.

Så kallade kobitiva familjehem är familjehem som har speciell metodutbildning i kognitiv-och beteendeträning i vardagen med syfte att stödja och uppmuntra positiva relationer och beteenden hos den som är placerad. De ungdomar som placeras i kobitiva familjehem har ofta inlärda beteendemönster som skadar dem själva och andra och behöver därför lära om till mer konstruktiva beteendemönster. I kobitiva familjehem vill man oftast att en vuxen kan ägna sig på heltid åt den placerade ungdomen och därför inte har ett annat arbete vid sidan om arbetet som familjehem.

Integrationsfamilj
En integrationsfamilj stöttar barn och unga som kommer från andra länder.
Läs mer.
En integrationsfamilj har ofta egna upplevelser av flykt eller migration och pratar ofta också andra språk än svenska och engelska. I en integrationsfamilj placeras omhändertagna barn och ungdomar som behöver integreras i det svenska samhället, i övrigt ska livet i en integrationsfamilj se likadant ut som i andra typer av familjehem med exempelvis skolgång och fritidsaktiviteter. För att bli godkänd som integrationsfamilj krävs samma livssituation och egenskaper som för andra typer av familjehem, det vill säga olika typer av familjekonstellationer och boenden behövs. Vad som är viktigt är att man är en trygg och stabil person med fungerande ekonomi och socialt nätverk. Integrationsfamiljen behöver också, förutom svenska, kunna tala samma språk som den placerade.

Utredningsfamilj
En utredningsfamilj tar emot placeringar under tiden socialtjänsten utreder barnets behov.
Läs mer.
En utredningsfamilj kan jämföras med ett jourhem. I en utredningsfamilj placeras de barn och ungdomar som står under utredning av socialtjänsten och utredningsfamiljen deltar nära i detta arbete tillsammans med exempelvis socialtjänsten och barn- och ungdomspsykiatrin (BUP).

Kontaktfamilj
En kontaktfamilj fungerar som en avlastningsfamilj under en given period varje månad.
Läs mer.
Som kontaktfamilj tar man regelbundet emot barn i sitt hem som annars varaktigt bor med sina biologiska föräldrar. Längden och frekvensen på dessa besök kan variera från fall till fall men handlar om exempelvis en helg i månaden och delar av skollov. Orsaken till att ett barn är i behov av en kontaktfamilj kan vara flera. Det kan handla om biologiska föräldrar som inte fullt ut orkar svara upp mot de krav ett föräldraskap ställer, eller om andra syskon som tar mycket tid och uppmärksamhet, eller om biologiska föräldrar som är i behov av avlastning på grund av barnets situation och egenskaper.

Hur kan man tänka om relationen mellan familjehems placerade barn och familjehemmets biologiska barn?
Konflikter mellan det placerade barnet och familjehemmets biologiska barn är en stor orsak till sammanbrott där familjehemmet får avsäga sig uppdraget i förtid.

Att som biologiskt barn i ett familjehem leva med placerade barn som ofta har stora behov är inte helt enkelt. I synnerhet inte som föräldrarnas uppmärksamhet i stor utsträckning riktas mot det placerade barnet. Detta i sig kan leda till konflikter med det placerade barnet och familjehems syskon. Blir konflikterna väldigt uttalade leder de inte sällan till ett sammanbrott. Ett sammanbrott innebär att familjehemmet avsäger sig uppdraget för det placerade barnet i förtid och barnet får flytta till ett nytt familjehem. Kanske med vägen om ett jourhem. Det är inte en önskvärd situation för någon naturligtvis. Det saknas forskning kring hur biologiska barn till familjehemmet upplever en placering. Det här får anses vara olyckligt då ökad kunskap i hur man kan stötta biologiska barn skulle kunna förhindra åtminstone vissa sammanbrott. De studier som ändå finns visar at det är viktigt för de biologiska barnen att få odelad uppmärksamhet och tid med sina föräldrar men att de biologiska barnen ofta drar sig för att påkalla föräldrarnas uppmärksamhet och tid då det placerade barnets behov är så mycket större. Studier visar också att vänner har en viktig roll för de biologiska barnen när det gäller att få stöd i sin situation. Att få stöd av utomstående vuxna som har mer erfarenhet och ett annat fokus torde vara ännu bättre men det är bara en gissning ännu så länge.
Vill du läsa ännu mer?
Lindström J. & Malik M. (2018) ”Jag upplevde en ganska stor ambivalens över det ansvaret jag ville ta men inte kunde.” En kvalitativ studie om biologiska barns perspektiv på konflikt och konflikthantering i och med ett familjehemsuppdrag. Institutionen för Socialvetenskap, Ersta Sköndal Bräcke Högskola.