Ensamkommande barn som familjehem, vad som skiljer
Definition, gode mans roll, anvisning från Migrationsverket och de specifika utmaningar som följer av ovisshet om uppehållstillstånd.
Ensamkommande barn placeras enligt samma lag som andra placerade barn, men har en parallell juridisk struktur, gode man, Migrationsverket, ovisshet om uppehållstillstånd. Här är vad som skiljer.
Vem räknas som ensamkommande?
Definitionen finns i lag (2005:429) om god man för ensamkommande barn 1 §: ett barn under 18 år som vid ankomst till Sverige saknar vårdnadshavare eller annan vuxen som trätt i vårdnadshavarens ställe. Det handlar alltså om barn som är ensamma vid ankomsten, inte alla barn med utländsk bakgrund.
Volymerna har förändrats dramatiskt
Toppen var 2015 då cirka 35 000 ensamkommande barn sökte skydd i Sverige. På senare år ligger antalet på ungefär 500 per år. Det innebär att kommuner som byggde upp stora mottagningsapparater 2015–2017 nu har en mycket mindre verksamhet, men barnen som finns kvar i systemet är fortfarande där, ofta som unga vuxna.
Gode man, en parallell vuxen
Eftersom barnet saknar vårdnadshavare i Sverige förordnar överförmyndaren en god man enligt lag 2005:429. Gode mannen träder i vårdnadshavarens och förmyndarens ställe, ansvarar för juridiska, ekonomiska och personliga frågor. Däremot har gode mannen ingen försörjningsplikt och inget praktiskt vårdansvar.
Gode mannen är en separat funktion som ofta är en lekman. Familjehemmet sköter den dagliga vården, gode mannen sköter det juridiska, kontakt med Migrationsverket, ansökan om uppehållstillstånd, övriga myndighetskontakter. Godmanskapet upphör automatiskt vid 18-årsdagen.
Anvisning från Migrationsverket
När ett ensamkommande barn söker asyl anvisar Migrationsverket barnet till en kommun som tar över ansvaret för boende och stöd. Kommunen kan placera barnet enligt socialtjänstlagen (vanligast, frivillig vård) eller LVU (vid behov av tvångsvård). Familjehem är en av tre möjliga placeringsformer.
Tre placeringsformer
- Familjehem, som för andra placerade barn, ofta vid yngre ensamkommande
- HVB, institutionell placering, vanlig för tonåringar med större stödbehov
- Stödboende, infördes 2016, för barn 16+ som klarar mer självständighet
Ekonomi och ersättning
Ersättningen till familjehem för ensamkommande barn skiljer sig inte från övriga placeringar, SKR:s rekommendationer i cirkulär 25:52 gäller. Det som skiljer är att kommunen får schablonersättning från staten enligt förordning 2017:193 för det ekonomiska ansvaret för barnet. Det är en intern ekonomisk angelägenhet mellan stat och kommun, inte något ni märker av som familjehem.
Det som faktiskt är annorlunda
- Språk, kan vara svaga svenskkunskaper inledningsvis, ofta också traumarelaterade kommunikationssvårigheter
- Ovisshet om uppehållstillstånd, beslut kan dröja år och påverkar barnets framtidsplanering
- Familjeåterförening, för vissa öppnar möjligheten, för andra stängs den helt
- Kulturella skillnader, i synen på familj, religion, könsroller, mat
- 18-årsövergången, när godmanskapet upphör och placeringen ofta omprövas
För många ensamkommande är 18-årsdagen en abrupt övergång, godmanskapet upphör, placeringen omprövas, ekonomin förändras. Börja prata om det redan månader innan. Många kommuner har övergångsstöd som ofta måste sökas aktivt.
